Cup of Lina

Jag är glad, just i denna stund, och glädje ska inte underskattas. Den får aldrig underskattas. 

Jag har aldrig varit särskilt målinriktad och min framtid sträcker sig inte längre än 3 månader fram ungefär, den räcker så långt jag har möten i kalendern. Tydligen är man en lyckligare människa om man har mål, det sägs det inom psykologin. Men jag har aldrig varit varken en förebild eller särskilt barnvänlig så för mig kvittar det.

Glad som ledsen, det är väl livets karusell?

Jag såg precis en film om en författare och jag tänkte att det är nog den enda hobby jag har som jag alltid vill ha kvar, om inte festa räknas? eller blir man en alkoholist då, i slutändan? 

Med det tänkte jag bjuda på en hoppfull liten text av en ung Lina som ännu inte fyllt 18 år, det verkar vara den enda glada texten jag någonsin har skrivit. Jag undrar vad jag gjorde annorlunda då?

 

Men livet ler åt mig

Trots sin imperfektion.

Trots sin onda sida.

Trots sin kyla. 

Jag lever

Under nattens mörka himmel hittar man mig

dansande och lyckligare än förut

likt stjärnor i natten.

Ju mer jag ler tillbaks

desto gladare blir livet