Cup of Lina

Det här har nog varit den bästa sommaren jag kan minnas. Jag kan inte minnas så många somrar så kanske är det bara en illusion. En minneslucka som gör att jag bara har vintern att jämföra med. Men denna solens tid har varit som en havsbris, lätt men händelserik. Har rest på äventyr till Argentina och fått nya perspektiv, sett något som jag aldrig sett förut. Jag har jobbat lagom mycket, sådär så att det inte blir stressigt men att jag ändå inte hinner bli uttråkad. Sådär lagom så att varje ledig stund tas till vara på. Varje ledig förmiddag tid för hemmapyssel, jogging och bad. Det är något meditativt med att gå den långa bryggan ut på Ribbersborgsstranden. Se Öresundsbron till vänster, ståtlig och ikonisk och Turning Torso till höger – mycket mer Malmö kan det inte bli. Den varma vinden som slår i ansiktet och gör så att håret piskar i ansiktet och havet som glittrar i solen. Stockrosorna längs husfasaderna i skånes platta landskap. Jag har varit barfota, nyvaken, ungdomlig. Haft en sommarfling som inte blev något värre än en fling. Träffat nya vänner och haft kollegor att snacka skit med. Vänner som jag har skålat med, i takt till musiken på någon konstig efterfest. Och vi har cyklat - längs med gatorna, längs husen och kullerstenen i gamla stan. Förbi Möllan till parken, eller till stranden, eller till världens ände. Så nära, så lätt. Flyta vidare bredvid bilar som tutar och se håret flyga framför sig, följa en ryggtavla med en tatuering i nacken och kavajen på sned. En sitter på pakethållaren som på en damsadel och höjer ölburken till månen. Skål skål. Jag har haft strandhäng på den fina stranden med de mjukaste sandkorna i hela världen och stannat på macken för kanelbullar påvägen hem som sockrat ner bilsätet och gjort mina fingertoppar kletiga, med känslan av ryggen som bränner efter en dag i solen. Jag har suttit på Brygga 4 med en bok och läst och lyssnat på havsskvalpet och känt lycka och tänkt "mycket mer sommar än såhär blir det inte".