Livet är som livet är, stundvis tråkigt men alltid oförutsägbart.
Sommar igen. och här kommer mitt årlig sommarinlägg så håll i er hårt. Det är som att solens varma hand får min skrivlust att väckas till liv på nytt. I år är det 2020 och ett olyckans år. Jag lever väl på som vanligt för det mesta, med jobb och öl. U know me - alltid den som är i farten.
Samtidigt längtar jag efter en tid då jag slipper vara på min vakt och tänka på vad jag gör för att undvika smittspridning. Ett elände är vad det är. Jag saknar sådant som jag egentligen inte gjorde så ofta, som att gå på bio och lyssna på live-musik. Jag är bortskämd jag vet, hata mig inte.
Idag är det söndag. Jag vaknade på samma sätt som jag gjort den senaste veckan, av ett bi som ilsket surrade och sa "släpp ut mig". Så jag fick släpa mig till fönstret. Jag slumrade till och vaknade återigen av ett surrande bi. Jag undrar om det är samma bi, som på nytt kommer tillbaks bara för att inse att det är fast. Fast i samma gamla destruktiva mönster.
När jag öppnade fönstret på nytt så kände jag vårdoften. Det doftar vår! Jag blir alltid lika förvånad.
Doften påminner mig om ljusa kvällar, äventyr och svett som klibbar sig mot hud.
Sålänge jag får bada och cykla längs havet så kommer denna sommar bli helt ok ändå.
Jag har tyvärr förlorat min kreativa ådra, varken skriver eller målar gör jag. Vad har Lina för sig? kanske ni frågar er. Vet ni vad, jag har fanimej ingen aning. Såg på hela fyra filmer igår, The Secret Life of Pets 2, Green Book, Long Shot, The Hustle (i den ordningen) för var så trött ack så trött på livet.
Planterade om växter och ska idag rensa kläder. Ett gäng polare fixar loppis nästa vecka det blir musik och öl, kom!
Slut på ordbajseriet. Nu ska jag ta fram min inre hurtighet och ta mig ut på en joggingtur. Kanske plugga efter det. Det kan också råkar bli en två tre söndagsöl. U never know.
Simma lugnt (det är det töntigaste uttrycket jag vet men kan inte sluta).
